Biographie
Don Scott
Tucson – Arizona
Pendant plus de quarante ans, Don Scott a enseigné dans des écoles primaires d’Arizona, accompagnant des générations d’enfants dans leur croissance. Cette expérience a aiguisé son écoute, sa patience et sa capacité à percevoir le sens caché des petits gestes du quotidien. Ces mêmes qualités façonnent aujourd’hui son approche photographique.
Résidant à Tucson, aux portes du désert arizonien, Don a trouvé dans la photographie de rue le prolongement naturel de sa longue observation de l’humanité. Depuis une quinzaine d’années, il arpente les rues des grandes villes à la recherche d’instants authentiques, attiré non par des événements extraordinaires, mais par ce qui se passe entre les gens : un regard, une conversation, un rire soudain, une main tendue.
New York occupe une place particulière dans ses recherches. Dans ses rues, il trouve une représentation continue de la condition humaine, une toile de rencontres, d’émotions et de relations qui apparaissent un instant avant de disparaître.
Sa photographie est née de la discrétion. Utilisant un Ricoh GR II compact et se déplaçant naturellement dans la scène, il parvient à s’approcher au plus près de ses sujets sans altérer leurs comportements, préservant ainsi l’authenticité de l’instant.
Ses images ne se contentent pas de raconter ce qui se passe devant l’objectif. Elles invitent le spectateur à imaginer ce qui s’est passé avant et ce qui va se passer ensuite. Chaque photographie devient ainsi une histoire ouverte, un espace d’interprétation où l’observateur complète le récit.
Pour Don Scott, la photographie ne consiste pas à capturer des personnes, mais à préserver des fragments d’humanité avant que le temps ne les efface.
Projet Visio Mentis
Tropea, du 1er au 7 août 2026
Tropea, Musée diocésain – 2026
Le Projet
"About Us"
On décrit souvent les villes comme des lieux de passage. Des espaces où des milliers de personnes se croisent chaque jour sans jamais se rencontrer. Pourtant, en y regardant de plus près, des moments émergent qui révèlent une autre vérité.
Le projet Between Us est né de cette observation.
À travers une série de photographies prises dans les rues des États-Unis, Don Scott porte son regard sur les interactions humaines plutôt que sur les personnes elles-mêmes. Ces images ne documentent ni événements extraordinaires ni situations construites. Elles capturent plutôt des fragments de vie quotidienne où les relations, les émotions et les liens émergent spontanément.
Une conversation devant une œuvre d’art. Deux jeunes gens se frayant un chemin à travers la foule d’une grande ville. Un couple partageant un café. Deux personnes âgées se tenant encore la main. Des moments en apparence ordinaires qui, à y regarder de plus près, révèlent l’extraordinaire complexité des relations humaines.
Les photographies sont prises discrètement, sans intrusion. Les sujets restent absorbés par leurs expériences, inconscients de la présence du photographe. Cette authenticité permet aux images de conserver la force émotionnelle de l’instant et laisse au spectateur la liberté d’imaginer les histoires qui se cachent derrière chaque scène.
Pour Don Scott, la photographie de rue ne consiste pas simplement à observer la vie urbaine, mais à saisir ces brefs instants où les gens se voient, s’écoutent, s’accompagnent ou se soutiennent véritablement.
À l’ère du virtuel et de la rapidité, « Between Us » propose une réflexion simple et pourtant essentielle : la présence authentique naît des rencontres.
Les images de cette série présentent des individus d’âges, de cultures et d’expériences différents, mais tous expriment une même réalité universelle. Derrière chaque relation se cache un espace invisible fait d’attention, de complicité, d’affection et de partage.
C’est précisément cet espace fragile et précieux que Don Scott a choisi de photographier.
Plus de photos de Don Scott
Quando vedi le tue foto stampate, grandi, luminose, esposte in una mostra internazionale, le senti come se vivessero indipendentemente da te. Non ho parole per descrivere l’emozione di vedere la reazione dei visitatori, il loro apprezzamento. E non posso che ringraziare Marcello Pitardi per aver ritenuto la mia storia degna di essere presente qui. Io spero solo di suscitare un po’ delle emozioni vissute. Il libro della mostra è un valore aggiunto che rende permanente la bellissima sensazione vissuta con l’esposizione! La presenza degli altri autori, la descrizione dei loro progetti, apre finestre di esperienze possibili e territori fotografici da esplorare. Un grande insegnamento collettivo!
Francesca Papaianni
V marci 2025 som sa zúčastnila medzinárodnej výstavy v rámci projektu VISIO MENTIS, ktorú zorganizoval Macello Pitardi a Pixel Phtoto Magazine. Moja osobná účasť na vernisáži tejto výstavy bola pre mňa úžasným zážitkom a povzbudením v mojej fotografickej práci. Výstava, ktorá trvala týždeň mala veľký ohlas medzi obyvateľmi mesta Catanzaro nie len vďaka vystaveným prácam fotografov, ktorí sa na nej zúčastnili, ale aj vďaka jej príprave organizácii. Z toho dôvodu som sa rozhodla byť jednou z vystavovateľov mojich fotografií v tom istom meste v marci 2026. Nebola som prítomná na jej otvorení, ale vďaka Marcellovej práci som mala možnosť byť na nej prítomná on line a počas celej výstavy som mala možnosť sledovať, ako návštevníci vnímajú vystavené fotografie – moje aj mojich kolegov. Oceňujem tento Marcellov prístup k jeho práci, to, že našiel spôsob, ako sprístupniť zážitok z výstavy aj tým, ktorí sa vernisáže a samotnej výstavy nemohli zúčastniť. Dôležitým pokračovaním výstavy v Catanzare bola výstava vybraných fotografií v Mantove v krásnom historickom objekte Pescherie Giulio Romano v apríli 2026. Na vernisáži tejto výstavy som bola osobne. Tentokrát boli naše fotografie vystavené tak, aby si ich mohol užiť každý, kto išiel okolo, pretože boli inštalované v otvorenom priestore, kde sa mohol každý zastaviť kedykoľvek. Nepotreboval si naplánovať čas, len išiel okolo a zastavil sa. Vďaka tomu bolo milé vidieť, koľko ľudí má záujem o fotografiu ako takú a koľko fotografií a selfie s našimi fotografiami vzniká. Pre fotografa nie je dôležité len to, aké fotografie vystavuje, ale aj to, v akom prostredí sú vystavené. Človeka vždy poteší, keď svojou prácou prispieva dobrej a užitočnej práci niekoho iného. V prípade výstavy v Mantove to bola Fondazione Le Pescherie di Giulio Romano. Potešilo ma osobné stretnutie s jej prezidentom Paolom Corbellanim, ktorý nám ukázal historický objekt Pescherie Giulio Romano. Veľmi ma potešilo, že sa moje fotografie dostali na také krásne a významné miesto. Prítomnosť miestnych médií bola pre nás bonusom. Okrem propagácie fotografií vo výstavných sieňach a médiách, výsledkom spolupráce s Marcellom Pitardim a Pixel Photo Magazine sú aj milé a inšpiratívne stretnutia s ľuďmi, ktorých by som za iných okolností nestretla.
Daniela Dluhošová
Miałam ogromną przyjemność uczestniczyć w wystawie „Visio Mentis” organizowanej przez Marcello Pittardo i jestem bardzo zadowolona z całego doświadczenia. Kontakt z organizatorem był na najwyższym poziomie – profesjonalny, sprawny i bardzo życzliwy na każdym etapie współpracy. Zdjęcia zostały przygotowane w świetnej jakości i pięknie wyeksponowane, co pozwoliło w pełni zaprezentować prace uczestników. Dodatkowo samo miejsce wystawy było wyjątkowo piękne i doskonale podkreślało artystyczny charakter wydarzenia. Całość została zorganizowana z dużą dbałością o szczegóły, dzięki czemu udział w wystawie był prawdziwą przyjemnością. Z pełnym przekonaniem polecam organizatora i z chęcią wezmę udział w kolejnych projektach.
Joanna Gorczyca
Participating in the Visio Mentis exhibition was a truly special experience for me. When I received the invitation, I felt both honored and grateful. Photography has been an important part of my life for many years, and having the opportunity to exhibit my work alongside talented photographers from around the world was something I deeply appreciated. My series, The Human Heart of the City, is about people, everyday moments, and the invisible connections that make a city feel alive. Seeing these images become part of an international exhibition and the official catalogue was incredibly rewarding. What I enjoyed most about Visio Mentis was the feeling of being part of a community of artists who share a passion for visual storytelling. Despite coming from different countries and cultures, we all speak the same language through photography. I would like to sincerely thank the organizers for their trust, professionalism, and dedication. And I must add one more thing: as someone who loves Italy, this experience was even more meaningful and memorable for me. Thank you for making me part of this wonderful project.
Semion Ribinik
Israel
Sam Ribinik
En février dernier, une partie de mon regard s’est envolée vers l’Italie. À travers cette exposition, mes photographies ont poursuivi leur voyage, portant avec elles un peu de lumière, d’émotion et de poésie. J’aime l’idée que chaque œuvre trouve son propre chemin et rencontre des regards que je ne croiserai peut-être jamais. L’art est un langage universel. Il traverse les frontières comme le vent traverse les paysages. Merci à toutes les personnes qui ont participé à cette belle aventure et à celles qui ont accueilli nos créations avec curiosité et bienveillance. L’aventure continue.
Christophe Boch
Jestem zaszczycona i szczęśliwa,że moje fotografie pojawiły się w gronie tak wielu wybitnych artystów w pięknym i historycznym miejscu jakim jest Tropea. Bardzo dziękuję i to ogromne wyróżnienie !
Agnieszka Kołodziejska
J’ai été ravi de participer à cette exposition et je tiens à remercier chaleureusement Marcello Pitardi pour son invitation. Le choix des photographies a été réalisé avec beaucoup de soin et de professionnalisme, en étroite collaboration avec lui. N’ayant pas pu me déplacer, l’ensemble des démarches et de l’organisation a été pris en charge sans ma participation directe, ce qui témoigne de son sérieux et de son efficacité. Le règlement des frais d’impression des tableaux s’est révélé simple, rapide et transparent. Le book regroupant les participants est d’une grande qualité et met parfaitement en valeur les œuvres exposées. L’envoi des tableaux à mon adresse postale s’est déroulé sans le moindre problème, avec un emballage particulièrement soigné. Je remercie sincèrement Marcello pour son enthousiasme, sa patience, ses compétences et ses remarquables qualités d’organisateur. Merci pour tout et au plaisir de renouveler cette belle expérience !
Patrick le Denmat
Jag fick äran att delta i utställningen i Cantansaro i södra Italien 2026. Utställningen syftade till att ett antal utvalda fotografer ställde ut sina bilder med ett tydligt tema. För min del var det riktigt kul och givande att fota och sen välja ut ett antal bilder för ett specifikt tema. Jag var själv aldrig på plats men allt sköttes mycket proffsigt och smidigt. Producenten av utställningen, Marcello Pitardi la ofta upp videoklipp av utställningarna så man kunde ändå få känslan att man var där. De utskrivna bilderna samt utställningsboken var också av mycket hög kvalité. Det ända som inte riktigt framgick är naturligtvis hur stämningen var hos besökarna. Vad tyckte dom? Var konceptet ett bra sätt att fånga besökarna? För att få den känslan så måste man såklart vara på plats.
Jag är mycket nöjd med att ha deltagit i utställningen och kan varmt rekommendera framtida projekt då det sannolikt kommer bli lika proffsigt.
Bo Hansson
Ráda bych se podělila o své zkušenosti a dojmy z výstavy Visio Mentis v Catanzaro. Tato výstava spojila práci fotografů z různých koutů světa. Marcello Pitardy a jeho tým svoji práci odvedl dokonale. Tuto výstavu jsem si do Catanzaro přijela prohlédnout osobně a musím říct, že její atmosféra mne naprosto okouzlila. Tolik fotografií různých žánrů pohromadě bylo nainstalováno evidentně srdcem.
A osobní setkání s Marcello- byl pro mne velice příjemný okamžik. Jak se říká umění spojuje a to dokázala udělat i tato výstava.
Dita Kozáková
While uploading photos online, I saw an announcement from Pixel magazine inviting photographers to participate in a photography exhibition. I followed the advice of a photographer friend, to dare to exhibit, I sent the required number of photos and miraculously they were approved. When I saw them posted in the exhibition area, my surprise was great because I did not believe that my works could be exhibited. The other photographers who had participated had remarkable works that I admired. The result of my participation was that I became much more strict in the criticism of my works and much more selective in the selection of my photographs.